it's like Leonidas and Xerxes

oh, that's right, im back.. maddafakka.

En till synes vanlig dag stannade allt och plötsligt hände det. Det var så jäkla självklart att inget och allt förändrades på samma gång.

Jag for till min systers innebandymatch idag för att se på när de skulle få pisk med 2-5, dessförinnan hade jag träffat på Krilla, Marcus och Mattsson i hallen. "Jäkla trevligt" tänkte jag och slog mig ned med dem en stund. Blablabla osv, sedan hade Mattsson taggat mig att börja blogga igen, WIIIIIIIE. Numera vet jag att det finns iaf fem personer som följer min blogg, och om de fem skulle rösta som jag säger till dem i riksdagsvalet så skulle det betyda absolut noll.
Stephanie, Mattsson, Henny, Micke och Henny är jag 98½% säker på att de följer bloggen, så ni får banne mig ta och göra det nu ockspå.Ni andra är också ytterst välkomna. Hm, Anna följer den lite då och då möjligen förresten.

Idag går jag runt och:
oroar mig för att min nacke ska vara bruten,
jag går i skolan,
jag jobbar till och med,
jag tränar lite lätt,
jag leker schtekarN i skolan,
jag tycker inte längre att allt och alla är najs. Det har jag skurit ner på väldigt mycket faktiskt. Precis som två på varandra följande litterära epoker så är jag min egen motsats idag, jag tycker att ett väldigt fåtal saker/personer är najs.

Annars då?
En massa hemligheter är på g, speciellt en gaaaaanska stor som kommer att inträffa hyfsat snart..  Innan februaris slut iaf. Jag har redan planerat upp hela året, det ser ut ungefär så här:

Skola, och deltidsjobb fram tills Juni,
Möjligen en resa strax efter studenten,
Väktarutbildning i Juli, förhoppningsvis heltid efter det,
Flytta hemifrån under hösten/vintern, egentligen så fort jag får tag i ett sjysst ställe som jag har råd med.
Resa någon vecka i jul.
Jag ska övningsköra  uinder hela året och ta körkort när jag är redo helt enkelt.

Allt gammalt är glömt och det nya är sååå mycket bättre. Det är en otrolig känsla att äntligen veta vad som är rätt och vad man vill ska hända de närmaste veckorna, månderna och åren. På alla fronter har jag nu bestämt mig åt vilket håll jag ska gå, det finns självklart några frågetecken som ska rätas ut, men att från att ha 360* till att ha 10* är en grym känsla. Nu får vi hoppas på att allt faller på plats också och att jag har tolkat signalerna rätt. Som vissa vet så är signaltolkning inte min starka sida direkt, men någon gång måste vara den första också.