samtal från det förflutna
Victoria ringde igår helt oväntat. Therese var också där har jag för mig. De gjorde konstiga röster och så skulle jag gissa vem det var. Jag gissade på Fredrika. Det var läskigt hur lika de lät, victorias knäppa röst och fredrikas halländska. Inget illa om halländskan Fredrika, du vet mycket väl att jag älskar den. Jag var verkligen stensäker på att det var Fredrika, det var inte förrens de började att sjunga som jag bytte håll på tankarna. Det var ett bra tag sedan jag träffade från högstadietiden, så det ska bli roligt att träffa de vackra flickorna igen. På tal om det, Emma Mattsson, jag tror att jag är lite småförälskad i henne. Visst, jag har inte träffat henne på år och dar, och inte ens då träffade jag henne fler än ett par gånger. Det kanske är lite som ett amputerat ben. Den finns inte där, men du känner ändå av den. "Spartans never retriet, spartans never surrender."
