0mog1
Jag fick nyss höra att jag beter mig omoget då jag inte tycker om att gå på en viss typ av fester. Festerna i fråga är dem som man redan innan festen har börjat planerat att bli så full att man inte minns något dagen efter, där man planerar att strula med folk, och där man ser spyor som meriter. Såna fester är i det här fallet mogna. Men att vara mogen är att bete sig som sin egen ålder, fast några år därtill. Dvs. att jag som 17-åring ska ha samma mentalitet som en 25-30-åring. Detta förändras självklart ju äldre man blir, men i tonåren följer det denna princip. Då är ju frågan hur många som precis har skapat en karriär, skaffat barn och startat familj, hur många av dom som beter sig på ett så oansvarigt och barnsligt sätt. Jag förstår dem som är i högstadie-åldern och inte vet bättre. Men att vara 17 år och bete sig på samma sätt som man gjorde i 14-årsåldern visar bara på omogenhet och brist på utveckling. Jag tror knappast att de som håller på såhär kommer att göra det om 10 år, och om de gör det så tycker jag bara synd om dem. Inte för att jag är bättre än idioterna, men för att de själva inte är bättre än vad de var 10 år tidigare. Men faktiskt, det viktigaste med alla faser i livet är att komma ur dem, nu vet vi inte om det är ett fall av regression eller något annat bakomliggande, men vi får nästan hoppas på det.
Jag simmade idag, vilket var skitjobbig. Jag fick också beröm av Vera vilket inte tillhör vanligheterna. Eller..
Hon sa något i stilen "varför har du på dig en tröja som jag skulle kunna ha valt ut?" vilket i alla fall jag tar som beröm. Vidare så tycker jag om Vera, det har varit lite oklart på den punkten hos vissa, men bara för att vi inte är tillsammans betyder inte det att jag hatar henne. Tvärtom.
Är det inslag från psykologin jag ser här? va? va? ;)
ÅHHHHHHHH! en till blogg att bevaka! :)
